Det är underbart att följa alla duktiga skidåkare. Ida har jag nämnt förr om åren och redan då sett hennes medaljchanser. Redan i början av vintern syntes att hon hade tagit ytterligare ett steg. Bakom ligger vilja, träning och tur. Tur, hon hann bli frisk innan tävlingarna. Nu har hon etablerat sig i världstoppen och har tillsammans med Charlotte Kalla kört hem lagsprintguld, och silver i stafetten, vann startsträckan, där Britta Norgren och Anna Haag kompletterade. Alla gjorde det de skulle, men reserven Britta gjorde mest, med tanke på det snabba inhoppet. Hon åkte jämt med finskan och bäddade för Kalla på sista. Skillnaden för henne jämfört med de övriga var att hon inte hade självförtroendet. Hon släppte taktiskt, men åkte sedan ifatt finskan. Med självförtroende hade hon naturligtvis även hängt hela tiden.
Reportrarna trodde att Emil Jönsson och Jesper Modin hade större chans till guld än tjejerna i lagsprinten. Inte jag. Lagledarna tog ut det lag de trodde var bäst och Modin motsvarade med att vara med till sin sista, sjätte, sträckan, då var hans krafter slut och de slutade sjua. Det var en lagledarmiss tycker jag. Hela vintern har Modin gått till final i sprintarna, men i finalen har krafterna varit slut. Det var samma resa nu med en lång och tung sprint, konditionskrävande i klassisk stil. Rickardsson i sin toppform hade för mig varit ett mycket säkrare val, det borde lagledarna också insett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar