Den svenska skolan, "Klass 9 B"

När man ser TV-programmet blir jag frustrerad och förbannad över vilken dålig miljö och arbetsplats skolan är och med sämre och sämre resultat. Stackars barn som inte får det stöd och hjälp de behöver. De gamla betygen "ordning och uppförande" saknas verkligen. Skolan är en överklasskola där i princip endast akademikerbarn går till universitetsutbildningar.

Det är inte förvånande för i och med socialisternas grundskola på 1970-talet bröts folkskolans, med fortsättningsskolor, goda studieresultat. På 1940-60-talet gav skolan alla, även arbetarbarn, stödet och möjligheterna till att nå de högsta studierna och tjänsterna i samhället. När grundskolan, "flumskolan" slagit igenom och när man började närma sig 1990-talet skedde trendbrottet. För första gången i Sveriges historia var föräldragenerationen bättre utbildad än de nykläckta "studenterna". Tyvärr har trenden fortsatt för varje generation därefter, ungdomarna blir sämre och sämre utbildade och förberedda för vuxenlivet, för att inte säga dummare. Det är kristallklart när man ser "råklass 9B". Notera, "kunskap tynger inte"

Det är politikernas fel och ansvar i grunden, även för att förbättra skolan. Ett enkelt mål är att införa den gamla folkskolans struktur, krav och stöd som ledde fram till att varje nyutbildad generation var bättre utbildad än föräldragenerationen. Ordning måste ersätta flum. Även flitiga arbetarbarn -familjer ska ges det ekonomiska stödet till de högsta studierna för att skapa en jämlik skola och motivation.

Renintrångsdomen med begärt vite i Tännäs, Härjedalen.

Vitesföreläggandet har fått sin dom, avslag. Det var markägarnas advokat som ville driva ärendet den här vägen och de måste ju bara gå vidare. Tingsrätten blev tidigare tvingad till att ta upp målet och hade därmed redan före förhandlingen visat sin partiskhet. Själv skulle jag inte först ha valt enbart vite för att få stopp på renbetesintrången. Med renbetesdomen i ryggen skulle markägarna bland annat krävt att staten tar sitt ansvar för att stoppa stöld av renbete och -intrång och -skadegörelse enligt Brottsbalken. Det är uppsåtsbrott under allmänt åtal.

Renbeteslagen gäller inte i Härjedalen utanför renbetesfjällen, trots privata betesupplåtelser, men det låtsas ansvariga myndigheter inte om. Samebyarna och renägarna tillåts leka herrar på täppan utan lagligt stöd. Här bedrivs ingen renskötsel med stöd av urminneshävd.

Tyvärr har de vinnande markägarna inte haft någon strategi efter den vinnande domen utan blivit splittrade. Den vinnande advokaten köptes upp av staten och de har inte haft någon stark ledande lagkunnig kraft i stället. Tännäsingarna har drivit en egen process och har inte fått stöd av förhandlarna i t. ex. Hede. Dessa har lurats, eller köpts, av länsstyrelsen och till och med jobbat fram ett avtal innan problemen i Tännäs är lösta. Staten utnyttjar situationen till att flytta fram renägarnas positioner och Östersunds tingsrätt stämmer in i lagtrotset. Statens ansvar för domstols- och lagtrots samt till kränkande av den personliga integriteten och äganderätten är kristallklar.

Olle Larsson kliver av Sverigedemokraterna

Olle Larsson meddelade igår, 12 januari, att han lämnar Sverigedemokraterna. Tidningarna ringer och vränger svaren varför jag lämnar en egen skriftlig åsikt.

Olle Larsson stod på riksdagslistan men inte tillräckligt högt för att komma in. Han har under valåret uttryckt irritation över placeringen på listan och blev naturligtvis mycket besviken över att inte komma in i riksdagen. Jag tycker det är jättetråkigt att han lämnar oss och partiet. Vi i Härjedalen hade hoppats kunna stödja honom på vägen till riksdagen vid nästa val. Han har uppgivit skäl var sitt avhopp, men jag tror inte han hade hoppat av om han kommit in i riksdagen.

Helena Wittenström, Mon, Kall och Kallbygdens avsked

Helena Wittenström har varit del i ett nav på Mon, Kall, hela Kallbygden, och levde mitt i livet och mitt i sin familj. Levde, men inte längre. Vilken chock det var att få det beskedet. Helt ofattbart, i somras fyllde hon 50 år ung och firade på den totalrenoverade egna fäbodvallen, "Lillrörsvolln". Det var toppen att få uppleva det kalaset tillsammans med hennes föräldrar Bengt och Barbro Det var sång och musik inte minst av Helena. Bara några dagar innan katastrofen med Helena ringde hon och Bertil till mig och sjöng fantastiskt proffsigt "ja må han leva" i stämma!

Det finns hur mycket positivt som helst att tillägga naturligtvis. Vilken lycka för henne, måste man få tycka, att få två fina barn, som växte upp till två myndiga mogna män. Barn är en källa till glädje. Dödsorsaken vet vi inte, men ödet var hårt mot henne och familjen. Frågetecknen finns där. Det blir alltid en kris för familjerna och vi får försöka att finnas till och stötta dem så gott vi kan.

JORDFÄSTNINGEN ägde rum den 7 januari. Sällan har Kalls kyrka varit så fylld. De närmaste släktingarna är ganska många, men det var inte de som fyllde kyrkan nästan totalt. Det var en fin gudstjänst med utvalda sånger varav den första direkt rörde bl. a. mig till tårar. Första sången blev som en direkt kontakt mellan Helena och Bertil, Anders och Erik och även i fortsättningen var det väl vald musik och sång. Det var ett värdigt och fint och inte minst långt avsked förbi kistan i kyrkan.

MINNESSTUNDEN ägde rum på Idrottsgården, som sällan har varit så full. Det var nätt och jämt att de drygt 150 personerna fick en sittplats i lokalen. Alla namnen med gåvorna till olika fonder gjorde uppläsarna hesa. Hela Kallbygden samlades och gav Helena och familjerna ett storståtligt avsked och stöd.