Sammanfattningsvis måste man glädja sig över att vi har världsåkare på alla distanserna i längdåkning. Vi var ohotade tvåor efter Norge i stafetterna och i medaljtävlingen. Som härjedaling gläds jag åt Ida, som verkligen har etablerat sig och gav lugn och styrka till damlaget. Otur för alla med de ovallade skidorna. Rickardsson som exempel vann med 30 sek. helgen före VM. Den fysiska formen fanns för fler medaljer.
Det är synd om åkarna och tittarna som måste dras med okunniga och därför negativa journalister. Reportern Yvette frågar Kalla efter tremilen om hon var missnöjd med VM-et? Nej, svarar hon, inte alls, jag åker härifrån med både ett guld och ett silver! Jag är jättenöjd. Dagen efter säger samma reporter inne i studion vid sin sammanfattning att Kalla var missnöjd med VM. Det var reportern som var missnöjd med medaljutfallet, för att inte tala om den negative Anders Karlsson. Låt någon typ Per Elofsson ta över, kunnig, ödmjuk och positiv även när det går tungt. Det är våra bästa som åker.
Återigen har vi både i Oslo och i Sibirien fått se hur formen, naturligtvis, dalat efter alla hårda lopp på kort tid. Märk att både Björgen och Northugg vilade/avstod 10 och 15 klassiskt. Norge har kloka tränare och sparade sina två starkaste åkare till stafetterna, tre- och femmilen. Varför skulle tex. Hellner och Kalla behöva slösa kraft på 10 och 15, de som är främst fristilare, när reserver fanns. Northugg var fräschast tack vare tränarna.
Hatten av för Björgen, värdens bästa astmatiker och Northugg, som nästan sopade hem allt de ställde upp i. Dock, Hellner slog honom i spurten i sprinten. På sina skidor var Hellners femte plats på tremilen ett världsmästarlopp, där hade Northugg tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar