Är det inte det ena ....

Det är inte lätt att var en harhund i år. Jag, greven Ludde, suckar den 17 jan. 2010. Äntligen är det drägliga temperaturer, rena sommarn, -4 grader hela helgen och då är husse förkyld. Det är som förkylt. Innan har det vara långa perioder med sträng kyla sedan långt före helgerna och ända tills nu, där vi har varit infrusna eller i frivilligt ide. Husse är snäll, jag gillar hans överrock sydd av Sillas matte Maria i Ulvkälla, den har varit skön i kylan. Jag undrar om det går att koppla in starkström i den mot varg?

Vilket bråk om den där vargjakten. Den gick fort, det måste finnas väldigt många vargar. Jag tycker att dom ska skjutas så fort dom visar sig i bebyggelse. Jag vill inte ha dom i mitt revir, för då tappar dom respekten för människor och oss. Och dom är alldeles för intelligenta för att kunna utrotas, det har dom visat genom att kunna etablera sig här. T o m rennäringens lappar på skoter har problem med sin tjuvjakt.

Husse börjar antingen bli förnuftig eller också gammal, han släpper inte när det är för kallt. När det är drägligt ute, då kollar han snön och är det något annat. Jag får skavsår av skare, det har varit mycket skare i höst och då får jag stanna i bilen, skit. Konstig vinter, när det har snöat har det kommit massor, 20 cm åt gången. Då blir harpaltarna mer än vanligt insnöade och man kan springa hela dagarna utan att träffa på spår. När snön börjar bli gammal, då blir det tö. Sedan fryser den våta snön och skaren finns där igen. Man borde ha blivit grythund.

Jag säger som flickan, när hon blödde näsblod: "Är det inte det ena så är det det andra."

Jämtlands läns museum korrumperat

Antikvarie Ove Hemmendorf möttes av fullsatt i Hedeviken den 24 nov -2009. Han fortsatte där museets historieförvanskning, som går ut på att man genom att gräva i backen hittar spår efter just lappar längre och längre bakåt i tiden. Han var säker på att lapparna tillhörde stenåldersgubbarna som en gång i tiden för tusentals år levde här. Alldeles som om man genom att tidsbestämma skärvor och sot kan nu avgöra vilka som varit där.

Skulle jag som polis komma till rätten med min tro som bevis för vem som eldat på platsen för några hundra eller tusen år sedan, skulle jag bli utskrattad. Jämtlands Museum är endast värt ett hånskratt. När svenskar i lokalen ville starta utgrävningar i Hedevikenområdet, var Hemmendorf avvisande. När en lapptjej ville prata om utgrävningarna i Funäsdalen, där sydsamerna för skattepengar letar sin historia på fjället med stöd av museet, tystade Hemmendorf henne. Han ville inte att stödet till rennäringen skulle komma fram. Talande!

Vi har vår dom om rennäringen i Härjedalen, den låtsas inte Museet om. Museet kan leta efter lapparnas historia bra mycket säkrare i kyrkoböckerna än med fantasier ute i terrängen.

Domen i högsta domstolen, vår oslagne härjedalsforskare Erik Molin och Gustaf av Geijerstam 1893 har samma dom: Inga lappar bevisat före 1650. Mohlin: "Lappen och tamrenen hava senare kommit till dessa bygder", där vildren fanns till 1860. Första året en lapp bodde och betalade skatt i Härjedalen var på 1760-talet.

Museet är korrumperat. Genom stora och fleråriga anslag tjänar personalen ekonomiskt på lapputgrävningarna. Den är korrumperad.

Äntligen 2010

Tur att det tog slut på 2009. Hoppas att Djinnerna, de onda andarna, fryser ihjäl liksom noskvalster och all annan ondska under den här köldperioden. 2009 forsatte på samma sätt de sista månaderna. Vedspisen i säckade ihop. Fast det var tur också, nu kommer den redan köpta Roslagsspisen att sättas in med prioritet. En blixthalkefläck gjorde att jag hamnade i diket under en av resorna mellan Kall och Sveg. Främre differentialen skadades naturligvis. Samtidigt hade jag tur att det inte tog ännu värre. SCA håller på och avverkar efter Bergsjövägen. Tur för dom och vägen att kölden slog till, det var helt ofruset, när maskinerna började gå.

Harjakten, liksom älgjakten, börjar sjunga på sista versen. Även jakten har drabbats det här året med tidig snö och naturligtvis har det varit mycket skare och för kallt på slutet. Kjell Rahm, Arne Östblom och jag var ut senast i måndags, men fick inte upp. Naturligtvis kom en snöby och försvårade jakten. Det har varit lite råttor och rovdjuren kan ha gått hårt åt harungarna, det har varit litet harspår. Vi har decimerat stammen med några till i alla fall.