Som en extrainsatt punkt fanns Staffan Parmanders m. fl. projekt med stugbyn Rendalen och redan tidigare år framförda önskemål om att mot arrende få disponera Bergsjövägen. Det beslutades att styrelsen skulle samlas snarast för att dra upp en strategi. Ett förslag om att årsmötet skulle fatta beslut röstades ned. Parmander erinrade under debatten om projektets möjligheter att skapa utveckling i Kall och att det med hänsyn till finansiärer m. fl. gällde att snarast säkerställa en bas, Bergsjövägen, för projektet. Jag framförde kritik mot styrelsen för att den inte på ett helt år jobbat med denna vår troligen viktigaste fråga någonsin.
Vid mötet hördes röster både för och emot vägupplåtelse. Mest emot var Grete och Bertil Jakobsson, som ville kunna åka skoter på vägen i april-maj, vilket var motståndets motivering. Med hänsyn till frågans vikt är min uppfattning att vi så snart som möjligt måste komma till beslut.
Under övriga frågor dök fjolårets kungörelse om förbjuden rennäring på våra marker upp. Vid det årsmötet fick jag i uppdrag att sammanställa en kungörelse. Vi kom även överens att jag före publicering skulle skicka den till styrelsen för kontroll/godkännande. Jag skickade den både som mejl och brev till ordföranden, Jörgen Widegren, för att vara säker på att den kom fram. Det gick över en månad utan att någon hörde av sig, vilket jag fattade som godkännande och skickade den till tidningarna. Där angrep ordföranden mig, journalisterna berättade, vilket ledde till knivkastning.
Till media sade jag att bakgrunden till årsmötesdeltagarnas beslut var, att hos oss finns ingen renskötselrätt, att "rennäringen kränker markägarnas personliga integritet och äganderätt samt skadar markerna och skogen!" Inget av detta kom fram i reportagen, trots att hon i LT lovade att skriva allt jag sade och ÖP nämnde skidspår. Jag inte överraskad, media är partisk och förtrycker sanningen. Det var därför jag började blogga.
Förvaltar släktgården i Kall med rötter in i den norska tiden före 1645. Har barn och barnbarn. Kämpar för demokrati, rättvisa, och skyddet av den personliga integriteten och - äganderätten. Naturvän, jägare och fiskare liksom min förebild prästen fil. dr Erik Modin, "Härjedalens ortsnamn och bydesägner" 1911 och "jakt och fiskefärder" 1920. Jaktbrott har varit en polisspecialitet. Härjedalingarna är fina människor, här finns samhörighet, ingen rasism eller lapphat, men renplågan är avskydd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar