Det var politiska beslut i Sveriges riksdag på 1880-90-talet, som gjorde att 115.245 hektar, 11 kvadratmil, enbart Ljusnedals bruk 6 kvadratmil, lagfartsförd jordbruksmark tvångsinköptes, gjordes om till renbetesmark och ingår nu i renbetesfjällen.
Rennäringen är nu helt beroende av privata marker utanför renbetesfjällen för vinterbete. Marker som rennäringen olagligen trängt in på, påhejade av staten, med skador för hundratals miljoner kronor som följd, men det är en annan historia.
Det är dags för ett nytt politiskt beslut när det gäller markanvändningen i fjällkedjan. Våra kommuner blöder med minskande befolkningar. De ovan nämnda statliga markerna bör kunna säljas med samma målsättning som för Sveaskogs skogsförsäljningar i övriga landet. I Norrland sällan mer än 500 ha per köpare, vilket är små områden här. Det skulle innebära en injektion av människor, kapital och företagande och skapa nya möjligheter till inflyttning.
Den nuvarande statliga förvaltningen av de aktuella markerna är i form av en kall hand över dem, som stoppar all utveckling. Närmaste liknelsen är det hundra meters strandskydd till sjöar och vattendrag, som ofta onödigt stryper utvecklingen i glesbygd och kommuner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar