11 februari 2020

Syskonen Hermansson, Sivert borta

SIVERT Sivert föddes 27/8 1931 som nummer två med två bröder, Kristian och Stig, inom tre år. Det var rätt tid och ordning för en blivande storjägare, -fiskare, bär- och svamplockare, psykiskt och fysiskt stark samt ansvarstagande! Efter skolan fick han  affärsjobb i Kall och Duved samt valde Jägarskolan, Kiruna, i lumpen. På Kallgården dök det upp en trevlig tjej, Britta, från Karlshamn, som Sivert träffade och föll för.                 
1956 började  Siverts pappa, Herman, och sönerna att på egen hand bygga en jakt och fiskestuga, "Lillkoja", 8 km upp i skogen väster om Bergsjön. Stockarna bars, drogs fram och timrades upp.  Mitt i sommaren blev det bråk om taktiken. Alla gick hem. Nästa helg stannade Stig och Kristian hemma, men Sivert kom tillbaka. Han och Herman fortsatte byggandet, och även 1957.  När slutet kunde ses, bli klar, anslöt  sig även Stig och Kristian i en slutspurt. Helgen före älgjaktens början spikade vi på takplåten och för första gången bodde vi där under älgjaktsveckan.
 
Kristian och Sivert gjorde från ungdomen tillsammans minst en jakttur till Sulsjövallen varje vinter, 15 km lössnöåkning, mest i skog. En gång under 50-talet blev det mycket kallt och Sivert började frysa om fötterna. Ena foten var vit, när han kom in i stugan. Han var mycket rädd men lyckades få liv i den. Det var bara öppen spis i Sigurds "bustuga". Vår stuga var obeboelig, taklös, reparerades 1960.
När bröderna kom dit 1975 var där för första gången fullt av lappar på skoter och renar på vallen och i skogen.

Kärleken band ihop Britta och Sivert. De har bott i Östersund och på Frösön och gifte sig. Tre intelligenta barn har de fått. 1964 när förstfödda "Madde" var  två år tillbringade de påsken på skidor i Lillkoja. Barnaskaran har utökats med Johan och Anna.  Egentligen har de levt ut sin ungdomsdröm. Med barnbarnen, Christoffer och Erik, är drömmen fullkomnad.  De har även byggt Häggsjöns finaste stuga.

Sivert är en värdig del av "syskonen Hermansson" som beskrivs i  boken "Från Haldo till Anna-Carin", Kall: "Syskonen Hermansson torde vara en  av länets främsta idrottsfamiljer. Stig och Kristian var ess på 400 - 1500 m i Castors färger. Birgitta länsbäst på 800 m (för Trångsvikens IF.) Tvillingarna Märit coh Margaret vann JSM i skidstafett 1966  tillsammans med Lilian Ohlsson. Margareta" "Lars fick nöja sig med att bli svensk polismästare."

"Lars fick nöja sig". I lumpen blev Lars militärmästare. Lars, de sex bästa, togs  ut till militära VM, i Andermatt, Schweitz, . I trekombinationen blev Lars 14:e, bäst av värnpliktiga, En senior före. I pistolskidskytte har han vunnit SM, rikstävlingar men även långlopp.

Margaretas  karriärs topp var deltagandet i VM, inte SM-stafett! Vid nästa OS var hon ännu bättre, kvalificerad efter utslagstävling, men tränaren valde en yngre sämre tjej, som floppat. Samma öde som Ragnar Persson råkade ut för. Tränaren tog inte ut Ragnar, trots att han var klasser bättre än en äldre åkare, "då Ragnar hade framtiden för sig." 
                        
Skyttet  är ett stort plus för syskonen Hermansson. Skyttet var en folkrörelse. Sivert med sina två bröder tävlade för Kalls Skytteförening i årtionden.  De var mästerskyttar alla tre och enligt Olle i Västgård "vann de jämt." De räckte till ett eget lag. Siverts prissamling är imponerande och har troligen sin största grund i bössan. Sivert var en klippa i familjen, i särklass för mig, som minns hur han månade om oss småsyskon.

Inga kommentarer: