På väg in till Siverts begravning i fredags, 13/2, passerade jag Bonäshamn efter en mil.Jag var nere på 60, hastighetsbegränsat, inte ett släpp tidigare på 80. Det var helt plötsligt mycket spårigt och jag sökte litet efter bästa "spåret." Det var blixthalka på platsen visade det sig. Trots att fyrhjulsdriften var inkopplad fick bilen ett kast och åkte snett framåt mot vänster vägkant och bebyggelse.Jag försökte styra upp bilen, ratten tog inte utan det var bara att följa med mot plank, hus mm hinder. "Det ser inte bra ut det här" tänkte jag och väntade på smällen, som följde direkt. På platsen fanns en telegrafstolpe i två delar, bilen låg i ett dike på höger sida och jag satt i bältet fortfarande. Ångade från motorhuven, skyndade mig att vrida av tändningen. Man vill ju ut och hittade igen bältesknappen och kom loss. Då stannade första förbipasserande, som kunde öppna min dörr, tungt, rakt upp. Beställ bärgare, Ola, sade jag, och hyrbil. Det kom läkare i ambulanshelikopter m. fl., som pratade om sjuktransport. Jag avböjde på eget ansvar, känner min kropp efter många smällar och hade inga smärtor. Med hjälp av "bärgarn" och deras hyrbil hann jag hämta min hund, som kommit lös i Bonäshamn och en timme försenat in på Siverts begravning.
Har analyserat och är ödmjukt tacksam att skadorna fanns på höger sida, de kunde ha varit dödliga. Tur!!!!!!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar