15 november 2012

Erik Almqvist var i en nödvärnssituation, stanna kvar.

Drevet går mot oss, Sverigedemokraterna. Inget nytt. Före valet 2010, och efter, var det orkanstyrka. Alla, hela media, riksdagspartierna, tom Svenska Kyrkan deltog i bl. a. rasistbeskyllningar. Det skapade brottslighet mot oss, t. ex. post försvann, verbala och fysiska hot var det dygnet runt! Även för mig som aktiv medlem, gammal försvarare av rättvisa, upplevdes drevets vansinne och hat mycket pressande. Talesättet spottar man nog länge på en sten, blir den blöt till sist, samma hur torr den var från början, slog verkligen in.

Erik Almqvist var i stormens öga. Han hade blivit utsatt för misshandel, inbrott, hot och ofredanden regelmässigt, när Expressenhändelsen inträffade. Han och sällskapet utsattes för hot. En nödvärnssituation uppstod. Att med tanke på sin erfarenhet utrusta sig med järnrör som skydd och försvarshot var en klok åtgärd i väntan på polis, som de ringt efter för skydd. Ett fräckt, fränt, oövertänkt språk skrämmer en angripare mera än att visa sig rädd, vilket inbjuder till angrepp. Det vet en gammal polis.

Naturligtvis tar media chansen igen att förnya det politiska drevet mot SD. De oövertänkta orden, och två år senare glömda orden, har Erik fått sona för genom sina uppdrag. Han och de övriga har mitt fulla stöd fortfarande. De har visat sig framstående företrädare för oss i riksdagen och utanför och ska absolut inte lämna riksdagen!

1 kommentar:

No0bT4rD sa...

det var ganska tydligt att det inte var en nödvärnssituation då sällskapet skrattade och skämtade under hela förloppet även när faran var över. Dessutom ljög de senare för polisen. Som gammal polis borde ju åtminstone du finna det moraliskt fel, speciellt för politiker i riksdagen.