Östersundsposten hade i lördags, 5 februari, en artikel med "insikt" i tvisten mellan markägare och renskötare i Härjedalen, Tvist, löjligt vi har lagakraftvunnen dom. Jag bemötte felaktigheten i Öp den 9 februari. På samma sida skrev Lars-Erik Sommarmyr om renbetesmålet. Sommarmyr fick en skoop av mig en gång när han var i Sveg och vi hade en bra yrkesmäsig kontakt, tycker jag. Men hans inlägg har ett sakfel i artikeln och det finns verkligen poänger med i sakfelet. Hans åsikter i artikeln är hans.
Sommarmyrs inlägg visar hur minnet förändras över tiden. Kunskap som gjorde att jag varit mycket noga med anteckningarna. Han skriver att ”markägarna med de stora skogsbolagen bakom sig fick rätt.” Det är fel, skogbolagen deltog inte alls i renbetesprocessen. Markägarna drev nämligen målet helt själva.
Skogsbolagen förberedde process, bjöd in privata -, på grund av de stora kostnaderna för renskadorna. Då åkte miljöpartisten Åsa Domeij och renägaren Olof W Johansson ut till England och andra länders naturskyddsföreningar och berättade, att de svenska skogsbolagen tänkte utestänga renägarna från renbetesmarker, som de enligt sedvana alltid brukat. (Det är lögn enligt domen.) Domeij och Johansson bad om hjälp och bojkott av svenskt timmer och massa. När bollen kom tillbaka till skogsbolagen från Europa blev skogsbolagen rädda för följderna av en strid och bojkott och backade ur. Under ledning av länsstyrelsen utarbetades ett avtal mellan skogsbolagen och samebyarna. Landshövdingen Heurgren hånade skogsbolagens chefer för ett dåligt avtal vid en uppvaktning.
En lögn har flyttat fram renägarnas positioner i hela Norrland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar