Lapparna i rennäringen kränker den personliga integriteten och äganderätten

Det är några veckor sedan som Kalls Samfällighetsförening kungjorde att det inte finns renskötselrätt på markägarnas marker. Enligt rennäringsslagen finns inte vinterbetesrätt på våra marker. Renbetesfjällen skapades åt rennäringen efter Lapplagen 1886 och 40 år in på 1900-talet. Enligt protokollen gjordes markerna så stora, bl. a. i länet av 24 kvadratmil tvångsinköpta bondmarker, att de skulle räcka både till sommar- och vinterbete. För stora renhopar skavde av sedvanemarkerna och vinterbetet tog slut. Då började renarna leta nytt bete på omgivande privata marker och kom fram till Kalls kyrkbys marker i mitten på 1970-talet.

Första gången någon i vår familj upptäckte lappar och tamren, var när äldre bröderna Sivert och Kristian, då ca 35 år, gjorde sin vanliga årliga toppfågeljakttur till Sulsjön på skidor i mitten av 1970-talet. Då var det fullt med ren på Sulsjövallen och "lapparna körde omkring på skoter med gevär på ryggen", och störde fågeljakten för bröderna. Till Sulsjövallen är det 15 km ospårad lössnöterräng. Under 1980-talet kom rennäringen med renarna fram till Suljätten och "tjäln", fjällterrängen norr om Killingskalet. Under 1990-talet avancerade renarna söderut mot Kyrkbyn i takt med att betet tog slut bakom renarna. Första gången jag såg renskador på Bergsjömarkerna var 1996 V Bergsjön. Då var lavarna på Skulberget uppätna sedan många år.

Jag blev intervjuad av både ÖP och Lt, och de skrev naturligvis inte vad jag sade: Lapparna i rennäringen kränker den personliga integriteten och - äganderätten och skadar markerna och skogen. Jag nämnde även rennäringslagen osv. Knäckfrågan är om det är markägarna eller rennäringslapparna som ska avgöra när och hur markerna, den samfällda vägen vid rallyträning t.ex., ska användas och lapparnas rätt att jaga och fiska på våra marker. Rennäringslagen är klar, på våra marker har lapparna aldrig hållit till, här har de inga rättigheter!

Tyvärr hade Jörgen pratat en massa onödigt om mig, vi hade ju mötesbeslut som även han var tvungen att följa, som reportrarna berättade för mig. Därför var jag tvungen att försvara mig, då han gjorde mig till syndabock. Det var synd att han hade tagit på sig ordförandeskapet, då han inte hade kunskapen och sedan fegade han ur av samma orsak. Det var stor debatt i media, där kunskapen stödde mig. Sedan var det de vanliga påhoppen, men de är utan betydelse, ty det är endast markägarna i Kall kungörelsen berör, andra angår inte frågan.