Nu synar markägarna det svenska rättssamhället. Vi har återigen lämnat in anmälningar mot rennäringen och ansvariga myndigheter. Som kontaktman har jag hjälpt till från Ransundet till Älvros och Härjeåsjön. Jag har gjort en analys av rättsläget för rennäringen. Enligt den begår renägarna och -skötarna uppsåtligen brott, stöld av renföda, skadegörelse, intrångsbrott och egenmäktigt förfarande. Analys bifogas:
EN ANALYS AV RENNÄRINGEN I HÄRJEDALEN T.O.M. AUG. 2008.
I Härjedalen har vi en dom 1996-02-21, som slagit fast att här föreligger ingen renbetesrätt! Se bif. kopia från Jordbruksverket om "Förhandlingar om renbete i Härjedalen", ca fyra år gammal. Förhandlingar har skett enligt skrivelsen, men "samerna" har sagt nej till avtal!
I Härjedalen, och Jämtland, är grundregeln att "samerna" aldrig har haft egna marker, utan den har fått allting av staten. Renbetesfjällen, åretruntmarkerna, skapades av 24,6 kvadratmil under expropriationshot inköpta privata bondmarker och av statens egna "afrad"-smarker efter 1886 års lapplag och därefter. På renbetesfjällen skulle "långsiktig och uthållig" renskötsel bedrivas, men de blev svarta, inget vinterbete kvar på grund av för mycket ren. Därefter har rennäringen i huvudsak de senaste 40-50 åren expanderat in på nya marker för att kunna föda sina för stora renhjordar.
Länsstyrelsen/staten var och är ansvarig på grund av okunnig, slapp och partisk myndighetsutövning i strid med rennäringslagen och –förordningen, vilket Jordbruksverkets skrivelse bekräftar.
Skogsbolagen var med i processen från början men genom hot och utpressning från samer och miljöpartister om köpbojkott av svenskt trä och massa i Europa genom miljöorganisationerna, upplät skogsbolagen sina marker till vinterbete omkring 1990. Länsstyrelsen styrde avtalets utformning (Heurgren).
Före och efter renbetesdomen i Härjedalen har renhoparna uppehållit sig vid och på de allmänna vägarna. De har funnits på E 45, alla andra allmänna och de privata vägarna. På de även vintertid hårt trafikerade vägarna har renarna blockerat trafiken och orsakat tusentals trafikolyckor med lidande för trafikanter och djur. Endast skogsbolagens vägar på egna marker kan möjligen undantas. Renägarna får ersättning för sina djur. De inblandade trafikanterna och försäkringsbolagen står för kostnaderna. Detta har fortsatt även efter domen.
Juridiskt har Rennäringen/samerna har ingen betesrätt och ingen sedvanerätt här utanför renbetesfjällen. Det innebär också att de inte får ha sina renar på vägarna och de bör naturligtvis vara ansvariga för de trafikolyckor med ren som inträffar. Efter domen är det lika klart att renägarna varit ansvariga för de tusentals renkollisioner som inträffade före domen.
Denna vinter har varit extra besvärlig i nedre delen av Härjedalen, då renarna trängt öster om det förhandlade området. Dagligen har det varnats det för renflockar på upp till flera 100 renar i radion. Renarna har varit på Svegs skidstadion och i alla byarna, Äggen, Lillhärdal, Älvros, Risbrunn osv med anslutlande vägar T.o.m på rv 84 mellan Älvros och Kolsätt, gränsar till Hälsingland, söder om Ljusnan, har det varnats för ren.
Under det senaste året, 365 dagar, fram till 2008-05-13 finns det 123 händelserapporter med renkollisioner till polisen rapporterade. Enbart en dag låg det 4 döda renar på E45 mellan Sveg och Älvos. Även på lv 514 ovan Remmet låg det en annan dag 2 döda renar. I början av febr. 2008 ringde en upprörd Arne Henriksson Färjegatan 12, 842 32 Sveg och Olingdal, "vi har vår dom", ändå höll han på och köra på en liten flock renar, som kom över vägen på lv 504 vid Risbrunn. Han ville ha hjälp med anmälan, "renarna har ingen rätt att vara här!"
Ett antal personer har kontaktat mig i renfrågan, även med tanke på djurskyddslagarna.
Det är uppenbart att myndigheterna fortsätter att blunda för det sätt den kontroversiella rennäringen, bråk i hela Norrland, bedriver sin verksamhet. I vinter har Kristina Jonsson, Länsstyrelsen, enl. en klagande medgett att renarna är "avmagrade, revbenen syns" Tacka för det, tusentals renar utan mat och en renskötsel som vanligt. En hård skare gör det mycket svårt att komma åt betet, vilket gör att de hela tiden svältande söker mat på nya områden och in i byarna, även Sveg.
Renarna har utan kontroll hamnat söder om gränserna Härjeån och Ljusnan redan i januari 2008 samt trängt in i bondbyarna. De var t. ex. i Risbrunn redan i januari/februari. Herrö hemsöktes i mars, sedan var tillgängligt bete slut. Därefter var man i mars/april inne Äggens marker och på Svegs skidstadions spårområden. Älvros, speciell anmälan, Risbrunn och Remmen har hemsökts av renflockarna. En renflock inne i Överberg lockade med sig en sällskapshund. På grund av renarnas svält och dåliga kondition dog en ren då. Tillhörande vägar, även söder Ljusnan och Älvros, har översvämmats.
Samerna i rennäringen är ansvariga. En sådan här vinter skulle de ha hållit ihop sina renar och stödutfodrat. Här bedrivs istället extensiv djurhållning, renarna vind för våg. Här bedrivs rent djurplågeri exemplifierat i Herrö i mars. Där sökte renarna mat söder om Svegssjön och deras upplåtna område. Dock, även detta område består delvis av privata ej upplåtna marker och skogsskiften! Renskötarena drev renarna tillbaka med hjälp av skoter. På natten med ej tillsyn gick renarna till nya betet igen. På dagen drevs de tillbaka. Och så vidare fram och tillbaka till dess renarna för gott expanderat söder-, öster- och västerut bort från Herröbyn och Svegsjön. De sökte sig upp på bergen och bakom dem söderut från gränslinjen Härjeån, Svegsjön och Ljusnan i sin jakt på föda. De privata markerna hemsöktes, t. ex. vid Sätervallen, Äggen.
Vid besök på polisstationen, -myndigheten, i Östersund 2008-05-07 söktes uppgifter om renkollisioner och om varför tidigare brottsanmälningar mot renägarna för renintrång lagts ned eller skrivits av. Personlig kontakt togs med chefer på kriminalavdelningen, Per Löfgren och Per Thelin, för att få veta handläggningen av renärenden. Telefonkontakter hade misslyckats. Avskrivningsgrunderna uppgavs vara att rennäringen saknade uppsåt till brott.
Dock, rekvisitetet uppsåt finns och kan styrkas. Statens upplåtna marker till renägarna, renbetesfjällen är svarta, där finns inget vinterbete. Därför söker sig renarna och transporterar näringen renarna med lastbil till renbeten utanför renbetesfjällen. Drygt 30 % av Härjedalen är privata marker. Rennäringen brukar utan åtskillnad alla markerna, bolags och privata -, som vinterbete. Renägarna, -skötarna vet inte var de olika fastighetsgränserna går. Länsstyrelsen vet heller inte, eller bryr sig inte var de privata markerna finns. Endast två yttre gränser finns för dem.
Vinterbetet består av lavar, mossor, gräsmattor och annat som växer. Plockar lappen mossa utan lov till prydnad eller försäljning är det stöld. Det är även stöld om han plockar och ger till renen. Det är naturligtvis stöld, även när han låter renen äta själv. Fotobilaga bifogas.
Skadegörelserekvisitet täcks också, då det är uppsåtligt renägaren låter renen vara på markerna för att äta och överleva vintern. Skadorna är fejningsskador, brott och trampskador osv. För att inte tala om snöskoterskadorna på växtlighet, stängsel och stenmurar till och med. Foton som styrker uppsåt och brott finns. Tidningsklipp bl. a. från Lofsdalen bifogas.
Det är dags att ansvariga myndigheter sätter sig ner och penetrerar innehållet i domen.
Länsstyrelsen måste ta sitt myndighetsansvar och skapa en "uthållig och långsiktig renskötsel" enl. rennäringslagen. Framförallt ska Länsstyrelsen skydda den personliga integriteten och äganderätten och förhindra renintrång på privata och allmänna marker och vägar i Härjedalen och Jämtland.
Polismyndigheten har ansvaret för att lagarna tillämpas. Medborgarna i Härjedalen har rätt att 4 år efter domen i HD få sin personliga integritet och äganderätt skyddad samt kunna färdas på vägarna utan risk att köra på en ren.
Miljökontoret på Härjedalens kommun är inte vuxen renplågan. Vi "klarar inte av det här. Orkar inte med" Renskötarna bryr sig inte om vad tjänstemännen kommer med. Samer har skrämt personalen vid kontakter. Att djurhållningen ej följer lagar, föreskrifter, anmälningsskyldigheter före vissa åtgärder, avlivningar och kastreringar t. ex. får passera. Liksom faran för renarna och trafiken på de allmänna vägarna. "Samebyarna bryr sig inte, det får bli till hösten". (Citaten är från mina uppgiftslämnare.)
Länsveterinär Anders Norling har kontaktats med anledning av djurskyddsreglerna och den dåliga djurhållningen med renar på vägarna enl. mina källor. Han blev alldeles tyst, när det påpekades att djurskyddsreglerna inte följs. Norling tyckte då: "Bråka inte, renarna är snart borta". "De (renskötarna) lever efter gammal hävd".
"Avmagrade" och svältande renar som utsätts för trafikfaror och -olyckor. När man vet vilka sensationstrummor det brukar slås på vid ingrepp mot andra djurhållare, får i Nya Zeland, kastreringar osv, är det dags för myndigheterna att ta itu med renägarna också. Deras djurhållning tyder på brott mot djurskyddsreglerna. Renarnas usla kondition visade sig vid händelsen i Överberg, när en byhund jagade en renflock inne i byn, där flocken inte får vara. En ren störtade. Normalt hade hunden ha tröttnat före. Hur många av de här renarna, och foster, klarade av flytten till fjälls, helikopter och snöskoterdrivna som de är? Se tidningsklipp.
Norling har fel! Renägarna lever med ett avtal om köttdjursuppfödning med skogsbolagen. Utöver deras marker har de inga rättigheter, ingen "gammal hävd". Det är ett olagligt intrång på vägarna och de privata markerna i Härjedalen samt stöld av mossa, renmat, som pågått sedan renbetesfjällen skapades i slutet av och efter 1800-talet.
Norling har rätt. Samerna fortsätter som vanligt, de struntar i "svenskarna", samernas namn på oss, och deras lagar och domar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar