Jag kan inte annat än att skratta för mig själv, när jag tänker tillbaka på en ovanlig stöld före jul. Det var en lång höst och ingen snö på marken när det hände. På väg till "Fjällvägen" blev det tvärstopp, min hund var nödig och pruttade i gräset efter Industrigatan. Naturligtvis hade plastpåsarna tagit slut, det var bara att cykla vidare.
När jag cyklade hem igen hade jag en påse med mig och stannade på bajsplatsen. Men där fanns inget. Senare kollade jag platsen en gång till noga, men av hundskiten fanns fortfarande inga spår. Jag skämdes och hade mött några bekanta vid bajstillfället. Jag glömde så småningom det hela men vid julskyltningen köpte jag litet lotter av Marianne St. och Karin Tj. Javisst ja, det var dem jag hade mött.
Jag frågade om de hade tagit Luddes hundskit? Nej, sade de först, men sedan kröp det fram att det var de, de var vana vid att ta reda på efter gubbar. Jag hotade med att anmäla dem för egenmäktigt förfarande med - eller stöld av hundskit, men tackade dem sedan med ett gemensamt skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar