Vitesföreläggandet har fått sin dom, avslag. Det var markägarnas advokat som ville driva ärendet den här vägen och de måste ju bara gå vidare. Tingsrätten blev tidigare tvingad till att ta upp målet och hade därmed redan före förhandlingen visat sin partiskhet. Själv skulle jag inte först ha valt enbart vite för att få stopp på renbetesintrången. Med renbetesdomen i ryggen skulle markägarna bland annat krävt att staten tar sitt ansvar för att stoppa stöld av renbete och -intrång och -skadegörelse enligt Brottsbalken. Det är uppsåtsbrott under allmänt åtal.
Renbeteslagen gäller inte i Härjedalen utanför renbetesfjällen, trots privata betesupplåtelser, men det låtsas ansvariga myndigheter inte om. Samebyarna och renägarna tillåts leka herrar på täppan utan lagligt stöd. Här bedrivs ingen renskötsel med stöd av urminneshävd.
Tyvärr har de vinnande markägarna inte haft någon strategi efter den vinnande domen utan blivit splittrade. Den vinnande advokaten köptes upp av staten och de har inte haft någon stark ledande lagkunnig kraft i stället. Tännäsingarna har drivit en egen process och har inte fått stöd av förhandlarna i t. ex. Hede. Dessa har lurats, eller köpts, av länsstyrelsen och till och med jobbat fram ett avtal innan problemen i Tännäs är lösta. Staten utnyttjar situationen till att flytta fram renägarnas positioner och Östersunds tingsrätt stämmer in i lagtrotset. Statens ansvar för domstols- och lagtrots samt till kränkande av den personliga integriteten och äganderätten är kristallklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar