Till min förvåning fick jag in min insändare om mobbning av renägare i Tännäs i Tidn. Härjedalen:
Kriminellt och mobbning.
Kommentar till ”Min son får inte bli renägare” i Tidn. Härjedalen, och LT, 29 april 2010 av Carin Selldén. Hon är initierad, men missar i faktaspalten att samebyn, rennäringen, bedriver sin verksamhet i Härjedalen utan renskötselrätt efter ”domen”.
Det som pågår inom Tännäs sameby är ren och skär mobbning mot minoriteten med stöd av rennäringslagen. Tråkigt i mobbningen är, att den drabbade Kantfamiljen är en av få renägare här som kan hänvisa till egna marker, eget skatteland, Rutfjället 1, med egen lagfart! Staten, utan lagfart, hävdar äganderätt och har stoppat in Rutfjället 1 i de efter 1886 skapade renbetesfjällen tillsammans med 11 kvadratmil tvångsinköpta bondmarker, däribland Ljusnedals bruk. Rennäringslagen är svensk parodi på rättssäkerhet.
Enligt Lapplagen 1886 med uppföljande lapp- och rennäringslagar fram till den senaste bygger renskötselrätten på ”urminneshävd”. Med hänsyn till renbetesfjällens bildande begrunda:
”Eftersom urminneshävd enligt fast praxis ej kan hävdas i strid med skriftlig dokumentation om hur rättsläget verkligen förhåller sig – urminneshävd skall grundas på okunskap om kända förhållanden – kan anknytningen till rättsbegreppet ”urminneshävd” från principiell synvinkel betecknas som rättsligt nonsens i rennäringslagens nuvarande redigering.”(Adv.Ulf Brunfelter)
Även om majoriteten i Tännäs sameby lyckas i sitt uppsåt kommer deras problem att kvarstå. Markägarna i Härjedalen litar inte på det nuvarande styret med Edvin Rensberg: ”Vissa medlemmar (renägare) är odugliga som renskötare”, då ska man inte ”äga några renar.” Hans och majoritetens ansvar för överkvoten kvarstår.
Hur länge kan staten ekonomiskt stödja rennäringens domstols- och lagtrots och vad har två jämtsamebyar i Härjedalen att göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar