Anna Olssons revansch i Vancouver

Vilka underbara stafetter vi har fått se. Herrstafetten där alla fyra var bäst på sina sträckor och skapade ett säkert läge för Hellner på sista. Vilken fantastisk form de är i.
Damstafetten ikväll var också spännande fram till sista kilometrarna med Sverige i medaljläge. Här saknades Haag som insjuknat, med tanke på det var 5:e plats en underbar prestation.

Anna Olsson tog revansch för petningen på sprintstafetten och vann första sträckan i stor stil. Pajala gjorde ett bra lopp med tanke på hennes oerfarenhet, men tappade naturligtvis. Kalla var suverän som vanligt i fri stil, men även hennes mjölksyra i benen hejdade hennes fart på sista kilometern. Det var hon som förde upp Sverige i medaljläget. Samtidigt hade alla tre första sträckorna gemensamt bidragit till medaljläget i stafetten.

Vår Ida Ingemarsdotter hängde på, gick ut som femma och i mål som femma. Hon är med som sprinter men fick först på sista kilometrarna vika ned sig för tvåan Tyskland, trean Finland och Italien, som hon då hade åkt upp, samt åkte lika bra eller bättre än många av specialisterna på sträckan. Före loppet sade jag, att hon kommer inte att göra bort sig.
Det skulle ha varit roligt att veta hur laget sett ut om Haag varit frisk. Vem hade lagledningen som bäst av Pajala och Ida?

Miss, det skulle ha varit roligt att se Anna Olsson

Det märks att Kalla och Haag är unga. Körde som lusiga grisar redan under semifinalen och brände energi i onödan, som hade behövts i spurten. Otroligt vilken form de är i! De brände på och försökte under 6 varv att åka ifrån de andra. Det var nära, men upplägget misslyckades. Tyskland hängde med och Haag var chanslös i spurten. Deras tro på att Kalla skulle skapa lucka höll inte, men silvret var ohotat.
Guld var målet liksom för Hellner på 15. Krafterna fanns utan tvekan men kastades bort på för hård dragning i täten under alla varven, söliga växlingar och felaktig planläggning. De kan inte ha tränat växlingar.
De gjorde en fantastist bra tävling, och ingen kan förmodligen ha åkt mycket fortare. Det var tur för lagledningen att deras form är så fantastisk att den räckte till medalj. Men med Anna hade laget fått vår formstarkaste sprinter, tävlingens främsta, i sprintfinalen, som alltid åker mycket klokt och är stark spurtare. Det skulle ha varit roligt att se henne i laget, som borde ha tagit guld.
Stackars herrlaget, det måste vara något fel med en sådan uttagning, med en sådan genomklappning. Ansvaret ligger på tränarna förståss. Tur för Hellner att de inte tog sig till finalen, för då hade han i onödan jagat krafter ur sig i ytterligare 3 varv. Den kraften behövs i nästa stafett.

OS

Härligt med olympiaden. Härligt med alla duktiga svenskar också. Längdåkarna har verkligen lyckats med formtoppningen, vilken form alla är i. Ako och Helena stog där med lång haka efter sprinten och vi förstod lika lite. Nu vet vi, skidorna var dåliga. Sedan slog oturen till, startstrulet, och Ako missade pallen i jakten. Även Helena drabbades av skidorna, det var ingen vanlig värdscup, hon blev okoncentrerad och blev sämre än vanligt. Undra på det med all hausning och alla dumma frågor och så var det trots allt premiär i OS. Dyra lärpengar, ledarfel.
Nog för att Kalla och Haag är bra, men utvilade Anna Olsson och Ida Ingemarsdotter är förmodligen minst lika bra därför. Anna var bäst i det individuella och Ida hade otur med staven och hamnade i finalmotstånd. Jag hoppas lagledningen får rätt och att Haag och Kalla orkar igen, Björgen står ju över t. ex, men?
31-35 grader kallt, olika termometrar, tur vi har OS!