Det är inte lätt att var en harhund i år. Jag, greven Ludde, suckar den 17 jan. 2010. Äntligen är det drägliga temperaturer, rena sommarn, -4 grader hela helgen och då är husse förkyld. Det är som förkylt. Innan har det vara långa perioder med sträng kyla sedan långt före helgerna och ända tills nu, där vi har varit infrusna eller i frivilligt ide. Husse är snäll, jag gillar hans överrock sydd av Sillas matte Maria i Ulvkälla, den har varit skön i kylan. Jag undrar om det går att koppla in starkström i den mot varg?
Vilket bråk om den där vargjakten. Den gick fort, det måste finnas väldigt många vargar. Jag tycker att dom ska skjutas så fort dom visar sig i bebyggelse. Jag vill inte ha dom i mitt revir, för då tappar dom respekten för människor och oss. Och dom är alldeles för intelligenta för att kunna utrotas, det har dom visat genom att kunna etablera sig här. T o m rennäringens lappar på skoter har problem med sin tjuvjakt.
Husse börjar antingen bli förnuftig eller också gammal, han släpper inte när det är för kallt. När det är drägligt ute, då kollar han snön och är det något annat. Jag får skavsår av skare, det har varit mycket skare i höst och då får jag stanna i bilen, skit. Konstig vinter, när det har snöat har det kommit massor, 20 cm åt gången. Då blir harpaltarna mer än vanligt insnöade och man kan springa hela dagarna utan att träffa på spår. När snön börjar bli gammal, då blir det tö. Sedan fryser den våta snön och skaren finns där igen. Man borde ha blivit grythund.
Jag säger som flickan, när hon blödde näsblod: "Är det inte det ena så är det det andra."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar