Helena Jonsson är verkligen värd sina medaljer för sin skicklighet. Belöningen för slitet kom ett år efter Östersunds-VM. ACO tappade sitt guld för en tiondels oskärpa på sista skottet. Så nära är det mellan guld och en fjärdeplats. Men vilka prestationer även av henne som nybliven mamma. Det var roligt i somras att se henne på rullskidor med en liten barnvagn efter sig.
Tur att det var endast herrarna som blev sjuka - de som var i kalasform före VM, så nära är det till ett totalfiasko.
Idrottarna är värda all uppskattning, även de som inte tar medalj. De är Sveriges bästa och är värda ett grattis till deltagandet i tävlingarna och sina prestationer! Först ska reportrarna ge beröm, sedan kan loppen analyseras, lärdomar osv. Med positivt beröm är det roligare att träna för att nästa år bli en vinnare.
Usch för alla klumpiga reportrar med sina "vad säger du nu?" Ibland ges inte ens ett grattis för fantastiska prestationer, som tex med de felvalda skidorna på 15-km.
Jag väntar bara på det naturliga svaret från idrottaren: "vad säger du?" Eller "åk själv!" "Du ska få välja åt mig nästa gång."
Anders Södergren plattade till oss allihop - vilket lopp! Han tog sin medalj av egen kraft och det var även den kraften som gav grunden till Nothugs seger. Hade det varit 30 man fegkörning till spurten hade Nothug kunnat bli snuvad. Även jag muttrade över Anders hårdkörning redan på klassiska, men det visade sig vara rätt medicin, även mot mig. Tyvärr inte för Anders Olsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar