Kallsjön är skadad, närmast död, ekologiskt jämfört med före kraftverksutbyggnaden under 1940-talet, årtiondet Kallsjön reglerades med damm och kraftverk i Järpbyn. Vattenytan höjs och sänks fyra meter varje år och stränderna är eroderade, innebär död grusbotten, som kommer fram varje vår när isen går. Betongdammen i Järpbyn skar av utloppet, torrlade Järpströmmen och vattnet leddes genom turbinerna till Järpen . Kallsjön, liksom Anjan, Juvuln, Anjan och Torrön, hörde till Sveriges förnämsta storöringvatten! . Exploatör var Stockholms stad , huvudstaden.
Kallsjön har dock en ny tillgång genom regleringen för befolkningen och kommunen. Den är på norra sidan, foten, av Åreskutan en djup och mycket kall fjällsjö, aldrig badvarm. Regleringen har gjort den extremt näringsfattig. Den tål obegränsat med tillförsel av "rena", alla, näringsämnen utan att förorenas, bli miljöproblem. Ur fiskodlingssynpunkt är den i skog planerade anläggningen och Kallsjön perfekt. Den hade även klarat att ligga i vattnet.
Det är inte sant att" landskapsbilden av riksintresse störs" och att naturupplevelserna också påverkas negativt: Den planerade anläggningen ligger utom synhåll från kyrkan, "centrum" byn och länsvägen igenom Kall. Det framgår klart av fotot 2019-02-20 i reportaget i ÖP om planerna. Trots att fotot är tagit från "Molia", ovanför hotell Kallgården, högt ovanför landsvägen, finns inte Fiskodlingen med på bilden. Anläggningen är naturligt skymd av terräng, kullar och skog. Den ska byggas många hundra meter längre västerut, högerut på sidan, utanför bilden och tidningen. Motståndarna bor i nordväst från fiskodlingen i den branta och delvis täta skymmande skogen, ner mot sjön från länsvägen, närmare och mer än en kilometer därifrån, enligt GPS. Deras "oro i övrigt" är löjlig, läs underlaget. Det är ingen hög industrilokal utan fiskodling med bassänger, som ska byggas.
Avståndet är så långt, att Fiskodlingen i skog vid sjön kommer att pryda sin plats och smälta in i landskapsbilden till glädje för alla.
"Man kan inte leva på fin utsikt". Inte heller på Åresidan. Där har man utnyttjat fjällen omkring sig, exploaterat, byggt skid- och hotellanläggningar samt i inlandet skapat unik framtidstro. "Leva på fin utsikt" räcker i synnerhet inte på Kallsidan med tomma hotell. Vi är för få, det är för få arbetsplatser. Att skapa 20-25 arbetsplatser genom fiskodling kommer att ge oss framtidstro, en starkare ekonomisk grund, möjlighet att flytta hem och öka värdet på allas fastigheter. / Lars Hermansson
