Avslaget av projektet Örndalen bygger på
okunskap hos de som överklagade, Naturskyddsföreningen och
Ornitologföreningen. Denna okunskap om örnen är även grund för
domen och anledning till att Länsstyrelsen inte tänker överklaga.
Okunskapen lyser fram även i många debattinlägg.
Vi har ett revirhävdande
örnpar, som ibland häckar i anslutning till den planerade Örndalen.
Det framställs som att det står mellan att bevara örnparets
häckning och Örndalen, vilket är helt fel! Många
rovfåglar, och rovdjur överger inte sina revir. Inte örnar, som
flyger, och inte vargar, Junselevargen som exempel.
Ett örnrevir omfattar
omkring 2 kvadratmil. Inom det området har paret, som grundregel,
flera alternativa häckningsplatser, som de växlar mellan. Säkert
är att de ibland byter, varför vet inte jag, bara att det sker.
Störning, att födotillgången närmast boet minskar eller en
nedskitet bo kan vara mänskliga funderingar. Med all säkerhet har
paret i Örndalen minst en boplats till, kanske på ödemarken norrut
eller söderut på andra sidan Vemans dalgång. Det här paret är
folkvant, med Björnrike och fjället nästgårds. Häckningen sker
även under en för turismen lugnare tid.
Som stöd för ovan
grundkunskap och debattartikeln finns den egna erfarenheten. Vi har
minst ett örnpar som oregelbundet går till häckning inom synhåll
från Sveg. Från det boet har paret en fantastisk utsikt över
människorna och byarna i Ljusnans dalgång men störs uppenbarligen
inte alls. Ungarna föds upp utan problem. Detsamma gäller
Funäsdalen och de tätbebyggda turistdalarna där. Jag blev
förvånad, lärde mig, över en ”närgången” häckning, när
jag jobbade där. Säkert samma sak i hela Härjedalen.
Som jämförelse, samma
sak med berguvarna. Även de går tyst, och utan att göra mycket
väsen av sig, ofta till häckning nära bebyggelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar