Vi är redan inne i augusti och i går såg jag första kantarellerna på en lägre höjdnivå ovan kyrkbyn, Kall. Tur att juli var så varm att kortbyxorna kom fram, vi tinade upp psykiskt och fysiskt och batterierna laddades om. Förra veckan gick jag, Kersti och Otto in "kornladan", 1686, och där skrämde vi ett gäng, kull, ladusvalor, som var flygfärdiga och började ge sig iväg ut, när dörren öppnades efter 4 veckors lugn. Jag som sett till svalor bara sporadiskt, trodde inte det var någon häckning i år, juni var verkligen inte sommarlik. Vi backade snabbt och hela kullen, 5-6, är nu på vingarna. Fantastiskt, häckningen lyckades en månad tidigare än vanligt trots den dåliga försommaren. Underbara tanke, den här släkten svalor har kanske kommit tillbaka hit till ladorna på Mon lika länge som vi och kornladan funnits här.
Jag låter väggluggarna vara öppna för fortsatt häckning, trots att de skitar ned. jag tror det finns bara en familj nu. Men misstaget med öppna fjösjällsportar gör jag inte om. På en - två dagar låg de på ägg där. Jag blev tvungen att göra en lucka i ena porten för att med lugnt samvete stänga dörrarna för några år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar