"Vållande av kroppsskada" på Berggatan, Sveg, 4 mars.

Med stöd av brottsbalken anmäldes en fallolycka för framkallande av fara och vållande av kroppsskada, eller det gärningsbeskrivningen omfattar, den 4 mars på trottoaren utanför fastigheten Berggatan 7, Sveg, Härjedalens kommun. I trottoaren finns en cirka 13 meter lång ränna, några decimeter bred och varierande branta kanter och djup.

Vid det här tillfället hade målsägaren, en ortsbo, åkt till platsen i bil tillsammans med pensionärskollega och skulle gå in i affären på adressen. Trottoaren var torr, ingen snö. Hon hade inga krämpor som hämmade henne. Ändå gjorde något, att hon föll handlöst och slog högra sidan i asfalten på trottoaren, efter att hon stigit ur bilen. Det gjorde fruktansvärt ont, hon var säker att ”lårbenet hade gått”. Hon skjutsades upp till sjukhuset i Sveg. Hon kunde inte stödja på benet. Smärtan var lika stark hela tiden. Hon blev röntgad och undersökt, men inget var brutet. Länge trodde hon inte på det på grund av smärtorna. Hon fick åka bårbil hem. Hon var tvungen att använda käpp för att kunna röra sig. ”Lite över en vecka” hade hon riktigt ont, men det blev bättre så småningom. Nu har det gått så lång tid att sviterna har minskat, men hon törs inte gå utan käpp.

En frisk människa faller inte handlöst på en slät torr trottoar. Något, förmodligen ”rännan”, skadan i trottoaren, var en direkt eller indirekt orsak till olyckan. Hon ”anmäler gärna.”

Ersättningsanspråk 150 kr för läkarbesöket och 100 kronor för bårbilen. Kostnaden däröver för bårbilen betalades av landstinget.

Vittnet berättade, att de hade åkt till adressen för olyckan för ett planerat möte. Där finns två affärer, blommor och kläder, mittemot varann. Bägge klev ur bilen på var sin sida, vittnet på gatusidan. Målsäganden reste sig upp men föll därefter på trottoaren och slog sig illa. Hon var uppe på benen, innan hon föll. Börje skyndade till och tog hand om henne. Så småningom fick han in henne i bilen och skjutsade henne till sjukhuset för vård. Han såg, att det var en ränna i trottoaren där hon föll, när han kom dit. Det ”kunde gott vara den” som orsakade fallet och olyckan, enligt Börje. Han reagerar även över att trottoaren var i så dåligt skick, då det är två affärer den betjänar och "blomsterhandeln har många besök."

Lisa röt till, men hade ett fel den 6 mars.

Tyvärr lusläste jag inte artikeln, när den var färsk. Av en slump läste jag om den idag, 31mars, och upptäckte ett stycke som fick mig att reagera: ”I mitten av 1990-taket misstänktes två samer för att ha dödat en varg” och Lisa påstår att det inte gick att bevisa tjuvjakt då det inte fanns kropp, vittnen, erkännanden, bara en ”slaktplats”. ”En av männen fick ett års fängelse för att ha forslat bort statens vilt.”

Det enda som är sant i det Lisa skriver om vargjakten är, att en av dem dömdes till ett år. Fakta är att polisen i Härjedalen med början i mellandagarna genom ett härligt lagarbete gjorde en hundraprocentigt bra platsundersökning, utredning och knöt ihop bevisningen, att en varg dödats, skjutits, under skoterjakt. Vittnen anmälde. Bägge samerna dömdes i tingsrätten till ett år för tjuvjakt på varg. I hovrätten, under ledning av försvarsadvokaterna, ändrade den ene samen sin berättelse och påstod att han ljugit i tingsrätten. Denne frikändes i hovrätten.

Lisa, ditt prat om bevisvärde i samband med samernas jakt jämfört med en gruppvåldtäkt är inte sann, då du inte har kunskap om första exemplet. Vargjakten var ett polisiärt kvalitetsjobb! Gruppvåldtäkten? Känner all avsky mot barn och kvinnovåld! Känner inte till händelsen, men utslaget kan även bero på dåligt polis- och åklagarjobb. Det förekommer, eller hur? ”Emmafallet” väcker verkligen frågor? Allt ska bevisas. Även för felaktiga uppgifter bör man skämmas.

Vargjägarna hade god hjälp av åklagaren, C B Jarlås, som inte ledde det första skedet. Det leddes av jouråklagare i Sundsvall. Bland annat släpptes de häktade utan vallningar, avgörande, och till hovrätten hade Jarlås slarvat bort en videofilm, som hörde till bevisningen.

Kanske, så här efteråt, tänker en av samerna, troligen bägge, på det ärliga förslag de fick från polis och jouråklagare vid utredningens början. Ett förslag som hade gjort dem till hjältar i stället för tjuvjägare och de hade sluppit häktningen. Advokaterna avrådde, de ville tjäna pengar!

Lars Hermansson, förhörsledare