03 maj 2010

Vargkriget, "dokumuntär", vilket krig, flum.

Med mycket reklam sändes "dokumentären Vargkriget". Där visades hur beslutsamma män bedrev tjuvjakt och utrotningskrig mot vargstammen utanför lagen. Det var nätverk som åkte i stora bilar nätterna igenom och sköt varg. Det var töntiga kläder och löjliga förställda röster. Det är klart att det kan ju faktiskt vara töntar, men.

Det stämmer inte för mig, det kan lika gärna vara jakthatare, som försöker svärta jägarkåren av politiska skäl. Med min erfarenhet av tjuvjakt tror jag inte på "dokumentären" som tjuvjakt. Vilken tjuvjägare vill väcka uppmärksamhet? Ingen, där stämmer det gamla S G K: "Skjut, gräv och håll käft." Då försvinner djuren och det är lättare att oupptäckt fortsätta med "utrotningen".

Det är inte lätt att utrota vargen, ett mycket intelligent och misstänksamt djur. Alldeles som om de skulle gå i fällor och käka råttgift och annan skit som vilken hungrig hund som helst. Löjligt, det har vargspårarna berättat. Hur de struntar i eget byte, om människor varit dit. Börjar bilar att förfölja dem blir de bara försiktigare.

Framförallt, var fanns bevisen för töntarnas tjuvjakt. Bilder från den lagliga jakten ifjol samt en del andra slaktbilder är inga bevis för att en organiserad tjuvjakt pågår och lyckas. Sveriges radio har återigen låtit sig manupuleras av djurrättsaktivister, jakthatare, miljöflummare, demokratiföraktare och liknande.

Målet uppmärksamhet lyckades dokumentären med, men i övrigt finns bara frågetecken.