Vilket underbart OS med alla svenska topprestationer och även alla fullträffar, dit tyvärr bara medaljerna räknas. Förr fanns även poängräkning. Skidlandslaget, distans, hade närmast full utdelning. Det är bara att glädjas åt medaljerna, inte minst curlingtjejerna som tog guld igen. Deras prestation är lika stor som stafettkillarnas! Underbart med 2 guldtjejer igen i Sveg.
Lite ödmjuk bör dock alla vara. Ofta kan tur och otur ta ut varann så småningom, som för Myhrer, som den här gången hade 3 hundradelar på sin sida. Med så små marginaler, liksom med kantskotten i skyttet, måste man helst ha litet tur. I varje fall får man inte ha otur! Det råkade ACO ut för med de klantiga portvakterna. Curlinglaget tog guld genom att Canada missade sista stenen, ibland har man inte ödet i egna händer!
Våra okunniga reportrar, som ofta inte har egen kunskap, kräver och kritiserar. Dock är det så i lagidrott att alla presterar till slutresultatet. Har man ställt bästa laget på fötter ska alla berömmas för sitt deltagande. Kritiken av Mattias Nilsson efter stafetten var frän, snällt sagt. Då ska vi veta att hade någon annan åkt, så hade laget blivit ännu längre efter. Placeringen, 5, var trots allt ingen katastof, och Mattias har ju verkligen presterat bra ibland. Mer träning och framförallt ingen otur nästa gång är laget vinnare.
De här dumma reportrarna med sitt "vad säger du?" Jag minns finskan som tog guld i sitt lag på VM senast i stafett, som var den svaga länken med en min. längre åktid. De andra tre var istället bäst på sina sträckor och laget vann med marginal. "Vi vann!" svarade finskan surt, vilket de inte hade gjort utan henne. Alla, även hon, var värd ett GRATTIS efter att ha kämpat i ett OS!
För att inte tala experterna i OS-studion, Karlsson, som dömde ut damlaget i stafett före start. Ett damlag som med 2 sprinttjejer och Haag borta slogs om medaljerna långt in i sista sträckan och bjöd på en spännande kväll med fantastiska prestationer och blev 5:a, med många storlag bakom och samma plats som sista sträckan startade på. Det är sådana kravmaskiner som Karlsson som skapar prestationsångest istället för stödjande berömmande vikänsla.
