Jag har sagt det förr, 2009 är ett skitår. Vore jag marrokan och muslim skulle jag ta till andeutdrivning för att få bort de onda andarna. Det gamla byvisan i Kallbygden stämde märkligt nog in här den 1 oktober, "på Mon kragas dom och slåss"! Jag hade aldrig upplevt det själv förr som vuxen och använde alltid talet under 40 års polisjobb, pratade hellre med mig busarna än att i onödan få "våldsamt motstånd".
Enligt bror Stig åkte däremot mina morbröder ihop och fajtades i fyllan i Josjuls, Klövsjö. Där var det säkert spriten, alla var snälla i grunden. Det var på 1940-talet, nu är alla borta. En del av dem blev dementa i förtid, liksom mamma. Det var roligt när Bror och Stig, som hade bil, kom och hälsade på, på fisketurer till Kall. Med dem gjorde jag 1953 första turerna till Bergsjön och "Käl n". Kusinen Lars-Åke Silvertsson, jämngammal, var med. Han blev hockeystjärna i Brynäs och landslaget som stor.
I går drog jag skinnet av min andra hare och lade in köttbitarna i frysen. Kjell Rahm och jag, Lasse i Kall, har varit igång med harjakten igen. Ludde är i god form, noskvalstret försvann med sprutorna. Kjell sköt sin den 24/10 och jag två dagar senare "på Ransjösidan. Då hade höstlovande Otto Salomon kommit ned och var med på jakten och fick se den vita haren på "he a" först och sedan när den sköts. Otto, jag och Ludde mest motionerade en hare sedan på Movollhögda, men den var vit och hade nya vanor, gick åt ovanligt håll, till snön. Vi åkte till Kall den 28:e, där jag skriver detta.
Här har jag fått kasta in min ved för tredje gången. Min äldste storebror har nog drabbats av demens även han, då han tycker att en vedbod ska var tom och veden passar bättre ute i regn och snö. Och inte bara veden utan även gammelstugans pärlspontpanel.
