För cirka 20 år sedan tvingades skogsbolagen ur processen om renbetet i Härjedalen sedan Olof W Johansson tillsammans med Mp-toppar åkt runt i Europa och berättat, ljugit-domen, för miljörorganisationerna att skogsbolagen tänkte ta av rennäringen dess urgamla sedvanerättsmarker. Under hot om köpbojkott tvingades skogsbolagen att under ledning av Länsstyrelsen, Heurgren, att skriva på ett upplåtelseavtal. Ett märkligt avtal, har jag alltid tyckt, då hela Härjedalen ingår i upplåtelsekartan inklusive alla bondmarker. Sedan har domarna fallit, Tingsrätten 19960215 - HD april 2004. Allt är klart, inga inskränkningar i böndernas äganderätt. Inga rättigheter för rennäringen utanför renbetesfjällen. Rennäringen har ett avtal med skogsbolagen om köttdjursuppfödning på deras marker.
Det här avtalet strider mot Jordabalken 3:1 som säger att en markupplåtelse inte får kränka tredje man. Enligt prejudicerande domar är det här kristllklart. Här drabbas alla ägare till sportstugor, samfälligheter, gårdar, skogsskiften, ja hela byar, av rennäringen, som brukar skogsbolagens mark tillsammans med de privata markerna. Rennäringen har ingen kännedom om de olika gränserna, den bara kör på utan avtal.
Enligt de prejudicerande domarna kan även fastighetsupplåtarna, skogsbolagen m. fl. ställas till svars för skadorna.
Jag besökte rennäringsvadelningen, Kristina Jonsson, för några veckor sedan. Hon höll med om allt vad jag sade. Rennäringen får inte ens flytta över vägarna. Ändå låter hon 5 samebyar härja i Härjedalen, varav en från Dalarna och två jämtländska. Återigen försöker hon locka till avtal, men renägarna kommer aldrig att skriva på och det är i huvudsak endast förhandlarna hon pratar med. Jag säger som Leif Persson, inte har vi processat för att sedan låta renarna fortsätta vara på våra marker.
I Lillhärdal fick enbart Thor Björ inspekterade plantskador för närmare 25 tusen på sina hyggen på marker som är ett stort block av privata marker mellan Nordanhå och Loddan. Staten ska först göra rätt för sig genom att ersätta kränkningarna och skadorna under 50 år. Därefter är man välkommen att återkomma till ev. förhandlingar om upplåteslse. Får vi ingen ersättning är det dags att anlita en jurist själva.
Förvaltar släktgården i Kall med rötter in i den norska tiden före 1645. Har barn och barnbarn. Kämpar för demokrati, rättvisa, och skyddet av den personliga integriteten och - äganderätten. Naturvän, jägare och fiskare liksom min förebild prästen fil. dr Erik Modin, "Härjedalens ortsnamn och bydesägner" 1911 och "jakt och fiskefärder" 1920. Jaktbrott har varit en polisspecialitet. Härjedalingarna är fina människor, här finns samhörighet, ingen rasism eller lapphat, men renplågan är avskydd.
17 mars 2009
Debatt om rennäringen i Funäsdalen den 27:e. Suck! De andra deltagarna började med konflikt och process om renbetet. Inklusive Anders Kråik som som fortsatte att prata om det förlorade vinterbetet även i media efteråt. Ledamot i sametingets styrelse, säger allt om kunskapen, jag avser okunskapen hos övriga.
Man kan inte förlora något man aldrig haft, rennäringen har tjuvbetat i minst 50 år i Härjedalen enligt domen.
Sportlov första marsveckan för Kersti, Otto, morfar och alla andra skolbarn. Först var vi i Sveg och kusinerna träffades. Då simhallsbesöket torkade in åkte vi till Kall och tog ett premiärdopp där på onsdagkväll. Sedan blev det skidor, skoter, hunddrag och mårdfällskontroller till fredagkväll. Barnen var imponerande konditionsstarka uppför och älskade Mo-lia ned till affärn. Vi hade en bra helvecka tillsammans.
Man kan inte förlora något man aldrig haft, rennäringen har tjuvbetat i minst 50 år i Härjedalen enligt domen.
Sportlov första marsveckan för Kersti, Otto, morfar och alla andra skolbarn. Först var vi i Sveg och kusinerna träffades. Då simhallsbesöket torkade in åkte vi till Kall och tog ett premiärdopp där på onsdagkväll. Sedan blev det skidor, skoter, hunddrag och mårdfällskontroller till fredagkväll. Barnen var imponerande konditionsstarka uppför och älskade Mo-lia ned till affärn. Vi hade en bra helvecka tillsammans.
01 mars 2009
Svenska skidlandslaget får godkänt!
Grattis Charlotte Kalla, Anna Olsson, Lina Andersson ja hela landslaget, 3 medaljer. Vad gör man åt sjukdom, tur eller otur. Det är bara att acceptera, analysera och dra lärdom inför framtiden. Stackars Kalla som har skämt bort oss med sin talang och styrka, hon får därför inte ha svackor, när reportrarna hausar i förväg. Nu har hon dåliga nerver enligt en del experter, löjligt. Hon har härliga förutsättningar, men även hon har en människokropp, som man inte vet vad den har för sig. Fick lympfsystemet extra jobb, eller gick hon litet över gränsen på stafetten? Hon har duktigt folk omkring sig med egen erfarenhet som tur är.
Förbannat att magsjukan skulle ta även Södergren. Alla som har varit sjuka under den här VM-perioden har tappat kraft. T ex damstafettlaget hade troligen tagit guldet om Britta Norgren och Haag sluppit maginfektionen och kapad form. Haag som varit vår pålitligaste i vinter.
Laget kämpade sig trots det till medalj. En gemensam topprestation av dem. Ändå är det nästan bara den bästa som kan berömmas, trots att alla måste dra sitt slit till resultatet - fy vilka dåliga sportjornalister. Även den tredje finskan behövdes för guldet, även om hon åkte sämst. Hade hon varit sjuk? En maginfektion kan försämra formen i upp till 7-8 veckor.
Vad jag avskyr, "vad säger du?" Tredje finskan snoppade av med "det blev guldmedalj"
Grattis och beröm ska alla först för sitt slit, innan man kommer till det som ev. mankerade.
Dock, sprintherrarna underpresterade tycker jag. Fanns det ingen utvilad, Björn Lind?, att sätta in i stället för magsjuke Mats Larsson på stafetten? Samtidigt, lätt att vara efterklok.
Förbannat att magsjukan skulle ta även Södergren. Alla som har varit sjuka under den här VM-perioden har tappat kraft. T ex damstafettlaget hade troligen tagit guldet om Britta Norgren och Haag sluppit maginfektionen och kapad form. Haag som varit vår pålitligaste i vinter.
Laget kämpade sig trots det till medalj. En gemensam topprestation av dem. Ändå är det nästan bara den bästa som kan berömmas, trots att alla måste dra sitt slit till resultatet - fy vilka dåliga sportjornalister. Även den tredje finskan behövdes för guldet, även om hon åkte sämst. Hade hon varit sjuk? En maginfektion kan försämra formen i upp till 7-8 veckor.
Vad jag avskyr, "vad säger du?" Tredje finskan snoppade av med "det blev guldmedalj"
Grattis och beröm ska alla först för sitt slit, innan man kommer till det som ev. mankerade.
Dock, sprintherrarna underpresterade tycker jag. Fanns det ingen utvilad, Björn Lind?, att sätta in i stället för magsjuke Mats Larsson på stafetten? Samtidigt, lätt att vara efterklok.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)